Jag tog ett långt uppehåll från allt som har med Diamond painting att göra. Anledningen var jag aldrig kom så långt som jag ville pga tristess
Påbörjade denna fina i torsdags kväll.
Såhär ångt hann jag i torsdags:
Har även gjort mig av med en plastsäck som ska ges bort till Röda Korset. Hann tömma några hyllor i garderoben
Samlade både Julgardiner och vanliga gardiner i samma låda. Skönt att hitta gardiner man har hemma. Slipper köpa nya till köket.
Gjorde en rolig bild med mig och mitt yrkesval: Författare/bloggare
Har skaffat mig ett s.k. Livsband där man har sin sjudom ingraverat i ett armband. Det är DÄR ambulans/vårdpersonal tittar först. Inte i någon mobil. Det hinns inte med. Förlåt för suddig bild
Denna vecka är händelserik vecka. Jag var hos sjukgymnasten i tisdags och fick nya övningar för knäet som nu är tejpat. Vågar inte belasta knäet mer än nödvändigt.
I tisdags kom de gardiner jag hade beställt.
I torsdags kom mina nya sängar på.plats..
OPERATION OCH TRYCKMÄTNING I FEBRUARI
Fick veta i veckan brevledes att jag ska göra en tryckmätning i slutet Februari.
Lät AI ta fram fyra frisyrer som kan passa mig. Vilken av dessa fyra väljer du?
Skrollade genom gamla foton i mobilen och hittade tre bilder på våra hundar. Tuva, Thea och Tjabo. Tuva och Tjabo har fått lämna jordelivet. Men jag, Tuva och Tjabo hade ett speciellt band till varandra. Trots att de inte var mina på pappret. Trots att de båda blev nästan 10 år, ville Tjabo, sitta i mitt knä och Tuva hoppade som en tok på bakbenen för att hälsa på mig. Hon höll på att nocka mig när jag böjde mig ner för att hälsa på henne.
Jag matade henne direkt ur handen när hon var höggravd med båda kullarna som vi tog på henne.
Tuva vilar på golvet
Tjabo ville ligga i mitt knä. Vi tog många promenader tillsammans
Tuva är längst fram och Thea ligger bakom henne på golvet hos mig.
TRÄNA MINNET MED MEMORY
ÄTA MKJUKGLASS NU??
Den 10 Januari var jag, mina föräldrar och Johnny ute och åt på Robotrestaurangen i Lidköping, Västra Götalands län. Han ville äta Thai – mat. Detta för att fira sin födelsedag. Efter maten åt jag en mjukglass
HUR KAN MAN ÄTA MJUKGLASS MITT I VINTERTID?
DET JAG LÄSER JUST NU
Det är boken 80 år på 90 sekunder. Har beställt ett fysiskt exemplar av den också. Den handlar om livet i ambulansen. En av författarna till boken har kört mig vid ett fåtal tillfällen.
Denna vecka har varit både lugn med också händelserik. Har avslutat boken som Mia Parnevik skrivit. Påbörjat den tredje boken som Maggie Hartley har skrivit.
Fick tips om en bok som två ambulanssjukvårdare skrivit. 80 år på 90 sekunder.
Har beställt hem den. En av dem har kört mig ett fåtal gånger. Länk till boken hittar du HÄR
På tal om ambulans, åkte jag med ambulansen till sjukhuset igår fredag, pga yrsel. De gjorde inget mer än att observera mig i flera timmar.
Avslutar med att ge er bild på veckans väder. Vi har haft ganska mycket snö. Den börjar försvinna.
På julafton fick jag boken Inte utan min dotter i julklapp. Den är 400 sidor lång. En tjock bok med andra ord. Jag valde istället att se filmen. Har du inte sett filmen eller läst boken, hoppas jag att du gör det.
Den handlar om en iransk pappa som tar med familjen till Iran för att söka jobb som läkare där. Han fick sparken från jobbet i England. Det blir början på ett tufft liv för hans fru och barn, som under flera månader försöker att ta sig ut ur landet och tillbaka till England. Utan sin man.
Boken jag läser/lyssnar på just nu.
Årets läsutmaning har börjat. Jag har hittills avverkat den första boken av hundra totalt. Mia parnevik verkar vara en snäll människa. Hon har läst in boken. Jag blir lugn av att lyssna på hennes röst. Hoppas hon får möjligheten att läsa in fler böcker.
I måndags var jag tillbaka hos sjukgymnasten för att kontrollera knäet och om hon denna gång kunde se vilka skador som knäet fått. En misstänkt skada på Menisken blev domen. Hon skickade med mig några övningar. Däribland en övning som går ut på att sträcka ut benet med ett band som ger lite motstånd. I tisdags var det dags att påbörja träningen. När jag gjort 15 repetitioner inser jag att jag tränar höger knä som är det friska knäet istället för det vänstra som är det som är skadat.
Snön har kommit till ”Schlätta” vilket inte underlättar när man går på kryckor. Måste gå med kryckor vid längre sträckor. Bara en sådan enkel sak som att handla mat gör det hela mer problematiskt.
I måndags åkte jag ambulans 26 mil när jag haft sprängande huvudvärk i flera dagar som bara blev värre ju längre tiden gick. I en av ambulanserna fick jag en nalle. Kanske låter fånigt, men jag har ALDRIG fått det under alla år som jag har åkt med dem.
Det allra första mjukisdjuret blev en beige kanin.
På sjukhuset fick jag en färgstark räv. Konstig vinkel på bilden.
RÄKNA UT MIN KÄRNTEMPERATUR.
Jag har aldrig kollat upp vad min egen kärntemperatur faktiskt ligger på när jag är frisk. Det enda jag vet är att vården är noga med att det räknas som feber vid 38 grader. Det här med vart den egna gränsen går vid feber varierar mellan olika individer och en del är låg tempare. Tycker absolut att vården inte ska vifta bort en människa som kommer in med feber vid 37 grader.
Ska bli extra spännande att under tre dagar varje morgon ta tempen och räkna ut genomsnittet och det blir min kärntemp. Min kärntemp är: 36.8. och jag har feber vid 37.4. Alla har olika gränser för när de har feber eller inte.
Boken handlar om 12 – åriga Ruth som placeras och får bo hos Maggie och hennes familj. Läs den.
ÖRONPROPPAR FÖR KÄNSLIGA ÖRON SOM ANVÄNDS I VARDAGEN
Har sovit första natten med mina Sensoplugs. Har testat att sova med andra öronproppar. De ramlade ur örat hela tiden. Sensoplugs gör inte det. De ligger still i örat.
Senaste veckan har varit tuff. Fylld av smärta och begränsad rörlighet. Jag ramlade av pallen vid senaste lektionen på ridskolan. Gissar på att det är en konsekvens av senaste tryckinställningen av Gravitationsassistenten. Jag ramlade bakåt när jag skulle sätta foten i stigbygeln. Knäet knakade till när jag slog i marken. Har därför tvingats gå på kryckor. Mjukdelsskador blev domen och 1 – 2 veckors vila. Har därefter inte kunnat stödja på knäet eller foten de första dagarna.
I onsdags firades jul här hemma. Här är en liten titt på vad jag fick i julklapp.
I tisdags var jag på ett återbesök hos Neurokirurgen, som skrev ut en ny medicin för min höga puls. Det kan vara en orsak till huvudvärk. Har ofta ett relativt högt tempo i vardagen när jag gör något. Tider ska passas. mat ska handlas och lagas, Boendestödet kommer hit. jag ska till stallet. Ska tvätta och städas och ORKA vara social. Samt klämma in tider hos läkaren och göra MR. De i stallet ser på mig att jag är stressad. Det blir jag av alla tider som ska passas och saker som ska göras mellan det. I skrivande stund är pulsen där den ska ligga.
På tal om mediciner, köpte jag min huvudvärksdagbok frånPersonlig almanacka.Det känns skönt att ha ett system som gör det lätt för mig att se mönster som att mediciner inte biter på smärtan inom två timmar. Vilka mediciner funkar, Vad funkar inte. I vilket läge på kroppen är jag smärtfri?
Igår var det lördag och jag bestämde mig för att beställa det där soffbordet jag har tittat på ett tag. Här kommer en bild på hur det skulle kunna se ut här hemma. Tyvärr kan jag inte placera bordet som bilden visar. Min Divan är i vägen.
Jag har börjat testa två enkla sätt att få bättre koll på min kropp och mina portioner:
en kroppsskanner (Vellafit) och
att använda min egen hand för att bestämma portionsstorlek.
Det här är inget “dietprojekt”. Jag vill kunna äta allt jag gillar, men i mängder som passar min kropp och inte en generell norm.
Vellafit – se sin kropps utveckling
Jag använder en kroppsskanner hemma som mäter bland annat fettprocent, muskelmassa och vikt. Det hjälper mig att följa min utveckling på ett lugnt och konkret sätt, utan att stirra mig blind på vågen.
Handflatan – en personlig metod
Tallriksmodellen utgår från en genomsnittlig person. Jag är 143 cm lång, och märker ofta att portionerna många rekommenderar är för stora för min kropp.
Handflatan-metoden är enklare:
Handflatan = lagom mängd protein (kött, fisk, ägg, schnitzel)
Nnäven = lagom mängd kolhydrater (pasta, ris, potatis, bröd)
Kupade handen = frukt och grönsaker
Tummen = fett (smör, olja, sås)
Det gör att jag kan äta normalt, utan att mäta eller räkna kalorier.
Så här ser det ut i praktiken
Ett exempel är det här brödet. Det är större än min handflata, så jag delar det i två och äter en halva. Resten sparar jag till ett senare mellanmål.
Vattenmelon är tvärtom – en bit som får plats i min handflata är en perfekt portionsstorlek. Det känns skönt att veta att jag inte behöver undvika frukt, bara anpassa storleken.
Ett ägg är ungefär en handflata stort för mig, så ett ägg räcker som ett enkelt mål eller som en del av en måltid.
När jag äter smörgås, pasta, schnitzel eller havregrynsgröt använder jag exakt samma princip: min hand avgör, inte någon generell rekommendation.
Mindre portioner – men inte mindre mat
Jag KAN ÄTA allt – men i portionsstorlekar som passar mig.
För mig handlar det inte om förbud. Jag får äta leverpastejsmörgås, gröt, melon, kvarg, pasta och ja – godis också. Det enda jag gör är att följa handen som “mått”.
När jag har mycket hunger på kvällen äter jag upp den andra halvan av smörgåsen. Det finns inga regler som säger att jag ska gå hungrig – tvärtom.
Det här är inte bantning. Det handlar om att hitta ett sätt att äta som gör att jag mår bra och samtidigt tappar fettmassa.
Varför jag valde detta istället för dieter
Jag har testat:
LCHF (för mycket förbud)
Medelhavskost (för mycket mat jag inte gillar)
Tallriksmodellen (för stora portioner för min kropp)
Handflatan-metoden gör det enkelt att äta ALLT – bara i rätt mängd.
Jag vill inte ha en kosthållning som bygger på förbud eller stress, utan något som är hållbart och som passar min längd och min vardag.
Min vecka med handflatan
Den här veckan testar jag handmetoden fullt ut. Det ska bli spännande att se:
