
Varför ska sjukvården behöva vara så komplicerad?
Idag känns det många gånger som att patienten ska passa in i vårdens organisation, istället för att vården organiseras efter patientens behov. Vi delas upp mellan vårdcentral, akutmottagning och olika specialistkliniker. Varje verksamhet ansvarar för sin lilla del. Men vem ansvarar för hela patienten?
För mig blir det här väldigt tydligt eftersom jag lever med kronisk huvudvärk och flera möjliga orsaker till den. Jag har hydrocefalus, migrän och spänningshuvudvärk. När jag blir dålig kan symtomen dessutom likna varandra.
När patienten hamnar mellan olika delar av vården
Vårdcentralen har inte alltid kompetensen för min problematik och då behöver jag skickas vidare. På akuten är uppgiften framför allt att bedöma det akuta. Neurokirurgin tittar på det neurokirurgiska och neurologin på sitt område.
Men min kropp är inte uppdelad i olika kliniker.
Mitt huvud är fortfarande samma huvud.

Jag behöver förstå vad som händer!
När jag söker vård med huvudvärk, yrsel, illamående eller kräkningar behöver jag hjälp att förstå vad som händer. Om vården bedömer att hydrocefalusen eller shunten inte är orsaken vill jag att resonemanget fortsätter: Kan det vara min migrän? Kan något annat förklara symtomen? Vad är den mest sannolika orsaken? Vad ska jag göra nästa gång?
Jag vill inte åka hem efter många timmar på sjukhus och fortfarande behöva försöka lista ut det själv.
Patienten måste få vara delaktig
Samma sak gäller behandling. Vården har medicinsk kunskap och måste naturligtvis informera om risker och rekommendera behandling. Men patienten har också kunskap – kunskapen om sitt eget liv och sin egen kropp.
Fråga därför patienten:
Hur mår du?
Vad fungerar för dig?
Vad fungerar inte?
Vad klarar du?
Vad behöver du?
Vad vill du?
Sedan kan patient och vård tillsammans försöka hitta en behandling som både är medicinskt rimlig och faktiskt går att leva med.

Vården ska lotsa patienten rätt
Jag vill inte avskaffa specialister eller olika kompetenser. Självklart behövs de. Men det borde vara vårdens uppgift att få de olika delarna att fungera tillsammans, inte patientens uppgift att springa mellan dem och försöka förstå vem som ansvarar för vad.
Gör vården mindre krånglig. Gör den lättare att komma rätt i, även för människor med komplicerade och kroniska sjukdomar.
Sätt patienten i centrum och bygg vården runt patientens behov – istället för att kräva att patienten ska passa in i vårdens organisation.
Det är egentligen inte mer komplicerat än så.







































