I söndags var det återigen dags för mig att uppsöka sjukvården då det har räckt med att böja mig framåt/neråt mot golvet för att utlösa en huvudvärksattack som varat i flera timmar.

Jag satt i en timme i kön till 1177, för att sedan prata med SOS – operatören som inte var speciellt vänlig. Ambulansen kom till sist för att kolla läget. Jag sa att jag har svårt för att sitta upp i en vanlig bil, men de svarade surt att de hade viktigare larm att åka på än mitt och att jag tog av deras tid, som de kunde lägga på mer akuta fall. Är jag och mina behov av hjälp inte så mycket värda i vårdens ögon, när jag behöver hjälp med huvudvärken. Efter det bokade de en taxi åt mig. resan till sjukhuset var allt annat än rolig. Låg nästan ner i sätet i fram, och knep i hop ögonen av smärtorna som stundtals sköljde över mig.

Att få ett så drygt och otrevligt bemötande från ambulansens personal, hade jag kunnat klara mig utan. Jag skulle kunna tänka mig att de efter min eventuella död, hade konstaterat att de hade gjort fel bedömning och kommit till den insikten för sent för att rädda mig. Nästa gång ska jag be någon i min närhet att ringa efter en ambulans. Det verkar fungera bättre när andra gör det åt mig. Jag är trött, arg och rent ut sagt förbannad över hur nonchalant bemötande jag fick. Bara för att jag KAN sitta upp och ser ut att må bra, så är det INTE SAMMA SAK SOM ATT JAG MÅR BRA. NÄR ska de fatta? allt är inte som det ser ut. Lyssna på vad jag säger istället.

De tycker att jag inte ska åka ambulans med huvudvärk, som KAN ha dödlig utgång. Hur kan de säga/tycka att jag gjorde fel, när jag enligt konstens alla regler gjorde rätt? Jag åker ALDRIG ambulans om jag klarar av att sitta upp i en vanlig bil. Men det är konstigt att jag får skit av dem när jag bokar ambulansen själv, men inte när någon annan tycker att jag SKA ta en ambulans in, Det ifrågasätts ALDRIG!