I April så gick läsningen segt. Läste nästan ingen bok alls, utom den som finns i bilden över denna text. Jag kan inte säga att den var bättre än de andra tre som finns i serien. Det är samma tugg i alla fyra. Iris Ex dyker upp i allihop, vilket störde mig. Han ville ha med henne i Vasaloppet och vätternrundan. Det känns skönt att seriens fjärde och sista del är avklarad.
Om jag ska avsluta med något positivt så gillar jag Callin Öhrvall Delmar som uppläsare för hela serien.
Målet är att läsa fler böcker i maj, om jag hittar några intressanta.
OM BOKEN: Lilla Jamey placeras akut hos Cathy, bara två dagar innan julafton. Polisen och socialtjänsten har inget annat val än att omhänderta den tvååriga pojken som blivit lämnad ensam en hel natt medan hans mamma varit ute och festat.
Pojken är rädd, hungrig, tillbakadragen och längtar efter trygghet och kärlek. Jamey är liten för sin ålder och efter att ha tillbringat alldeles för mycket tid i sin spjälsäng, som hans mamma använt som bur, har han även svårt att gå.
Cathy och hennes familj knyter snabbt an till pojken. Men när han väl funnit sig till rätta och börjar göra framsteg, träder ett nytt hot fram. Coronaviruset och de medföljande nedstängningarna förändrar allt.
Cathy Glass har varit familjehemsförälder i över tjugofem år och har under denna tid tagit emot fler än etthundrafemtio barn i olika åldrar och med varierande bakgrund. Hon håller kurser för familjehemsföräldrar och tar fram nya arbetsmetoder och riktlinjer. Cathy har tre egna barn, varav ett, Lucy, adopterades efter en lång tids familjehemsplacering.
VAD BERÖRDE MIG MEST? Att den unga mamman inte brydde sig alls om Jamie som är försenad i utvecklingen när han kommer till Cathy. Varför skaffa barn om ett liv med droger är viktigare? Det gjorde mig förbannad. Är glad för att han fick komma akut till Cathy och hennes dotter Paula, som han snabbt tyr sig till.
Boken 80 år på 90 sekunder är en gripande skildring av livet inom ambulanssjukvården, författad av två erfarna sjuksköterskor, Jonas Åsberg och Kåre Karlsson. Med 80 års samlad erfarenhet, destilleras yrkets intensitet ner till berättelser om möten, beslut och de osynliga krafter som formar liv. Genom deras personliga perspektiv får vi en inblick i den kaotiska tillvaron där sekunder kan avgöra liv och död.
Inte bara yrkeslivet, utan även de mänskliga aspekterna ställs i ljuset: från kollegial solidaritet till de existentiella grubblerierna som yrket obönhörligen väcker. Författarna reflekterar över den ständiga balansen mellan struktur och kaos, samt hur vårdens politiska och administrativa dimensioner påverkar dem som arbetar på livets frontlinje.
Detta är en berättelse om att navigera i en värld där medkänsla och äventyrslust ibland krockar med verklighetens hårda villkor. 80 år på 90 sekunder är inte bara en bok för dem inom vårdsektorn, utan för alla som vill förstå djupet och skönheten i att arbeta med livets sköraste ögonblick.
VAD BERÖRDE MIG MEST?
Att yrket i sig är en utmaning. Det gör det svårare med en dålig chef. Som återkommande patient inom ambulansen har jag TYVÄRR stött på personal som inte tagit mig på allvar, när jag har behövt åka med dem. Det gör att jag drar mig in i det längsta för att söka vård. Ett kapitel i boken handlar om just detta. En återkommande sjuk man som efter att ha sökt deras hjälp otaliga gånger till slut måste ta sig till sjukhuset på egen hand.
I måndags åkte jag ambulans 26 mil när jag haft sprängande huvudvärk i flera dagar som bara blev värre ju längre tiden gick. I en av ambulanserna fick jag en nalle. Kanske låter fånigt, men jag har ALDRIG fått det under alla år som jag har åkt med dem.
Det allra första mjukisdjuret blev en beige kanin.
På sjukhuset fick jag en färgstark räv. Konstig vinkel på bilden.
RÄKNA UT MIN KÄRNTEMPERATUR.
Jag har aldrig kollat upp vad min egen kärntemperatur faktiskt ligger på när jag är frisk. Det enda jag vet är att vården är noga med att det räknas som feber vid 38 grader. Det här med vart den egna gränsen går vid feber varierar mellan olika individer och en del är låg tempare. Tycker absolut att vården inte ska vifta bort en människa som kommer in med feber vid 37 grader.
Ska bli extra spännande att under tre dagar varje morgon ta tempen och räkna ut genomsnittet och det blir min kärntemp. Min kärntemp är: 36.8. och jag har feber vid 37.4. Alla har olika gränser för när de har feber eller inte.
Boken handlar om 12 – åriga Ruth som placeras och får bo hos Maggie och hennes familj. Läs den.
ÖRONPROPPAR FÖR KÄNSLIGA ÖRON SOM ANVÄNDS I VARDAGEN
Har sovit första natten med mina Sensoplugs. Har testat att sova med andra öronproppar. De ramlade ur örat hela tiden. Sensoplugs gör inte det. De ligger still i örat.
Idag när det här inlägget publiceras, har jag planerat in att tävla igen. Denna gång på klubbnivå. Senaste tävlingen fick jag den största rosetten jag någonsin sett.
Den här gången ska jag använda samma taktik som sist. Ta en väg i taget.
Den sista träningen hölls i onsdags.
Utöver det kom min ljusbricka i marmor hem. Den är så fin.
Hittade den på ett ställe. Jag har även läst ut dessa böcker:
Att läsa är en av mina största passioner, och i år har jag satt ett stort och kittlande mål: jag ska läsa 100 böcker innan årsskiftet. Ett högt mål, javisst – men också ett roligt och inspirerande sätt att hålla igång min läslust.
Varför sätter jag ett läsmål?
För mig handlar det inte bara om siffror. Ett konkret mål hjälper mig att:
📚 Prioritera läsning i vardagen – det är lätt att tiden rinner iväg annars.
📖 Variera min läsning – jag blandar fackböcker, romaner, självbiografier och feelgood.
🧠 Utveckla mitt eget skrivande – varje bok jag läser ger mig nya insikter och idéer.
🗂️ Följa upp min läsning – jag antecknar, recenserar och reflekterar över böckerna.
Att ha ett mål ger mig dessutom ett slags struktur, ungefär som ett träningsprogram – men för hjärnan.
Hur ligger jag till?
Just nu läser jag både nytt och gammalt, digitalt och fysiskt. Vissa veckor läser jag flera böcker, andra nästan ingenting. Och det är okej – målet är inte pressande, det är sporrande.
Vill du också sätta ett läsmål?
Du behöver inte välja 100 böcker. Det kan vara 10, 12, eller kanske att läsa en bok i en ny genre du aldrig vågat prova. Huvudsaken är att målet känns inspirerande – inte kravfyllt.
📅 Jag kommer att dela med mig av boktips, recensioner och tankar under hösten. Häng gärna med och tipsa mig gärna om böcker du tycker att jag borde läsa!
Hur många böcker har du hunnit läsa i år? Har du ett eget läsmål?
Recension av dessa kommer upp på bloggen i September och Oktober.
Den här boken påbörjade jag i måndags:
Vilken hastighet lyssnar jag med? x1.4 Det är ett lagom tempo. Utan att jag känner mig stressad.
Viktor Frisk drömde stort och fann allt. Bara för att förlora sig själv. I Barn av vår tid berättar han för första gången ärligt om sitt liv. Om framgångar och motgångar. Om den unge Viktor som alltid kände sig annorlunda och som ville bli något. Om den Viktor som fick allt han drömde om bara för att inse att det inte var vad han behövde. Om den Viktor som drogs in i ett missbruk och som höll på att bränna ut sig själv på så många sätt. Om den Viktor som till slut lärde sig att acceptera sin sexualitet och sin psykiska sjukdom. Och som idag vill vara ett föredöme för andra. Både för den som kämpar med psykisk ohälsa och för de alldeles för många unga män som lever i en miljö där toxisk maskulinitet dominerar och som gör att de inte kan leva som de själva vill. Så som Viktor till slut äntligen kan.
MIN KOMMENTAR:
Jag tyckte om boken från början till slut. Han har levt ett hårt liv med droger och festande som en flykt när livet varit tufft. Han hittade till sist också kärleken i Andreas.
Jag har avslutat boken av Sofie Sarenbrant Följeslagaren. Riktigt intressant, men ibland lite smått rörig när en person blir en annan person. Svårt att hänga med. Men jag säger bara: Läs/Lyssna på den.
Efter den gick jag över till att läsa Barn av vår tid som Viktor Frisk har skrivit. Jag har nyss börjat så, jag har inte hunnit uppfatta vad den handlar om riktigt än.
Jag har läst många fysiska böcker i mina dagar. men kände till slut att jag ville ha något som är lätt att bära med mig. Då köpte jag en Storytel Reader som är en läsplatta från Storytel. Tyvärr finns de inte att få tag på längre. Det bästa är att jag kan läsa hur många böcker som helst i den. men jag kan också lyssna på dem som ljudbok.
Det är ett bra tidsfördriv när jag inte kan göra så mycket ansträngande aktiviteter som ger mig huvudvärk. Läste igår att det kan ta upp till flera månader innan shunten har anpassat sig till kroppen och aktiviteterna jag gör. DET är inget som någon läkare har informerat mig om. De har bara sagt att jag inte får lyfta eller bära tungt på fyra veckor. Även om kroppen känns pigg och har ork att ta promenader på några kilometer, är huvudet långt ifrån redo för det. Gör jag det så får jag bakslag med sprängande huvudvärk. Under tiden som jag återhämtar mig så får jag läsa böcker och sköta om hemmet. Jag har ännu inte hunnit läsa ut boken som handlar om Ludmila Enqvist liv. Men kan varmt rekomendera den redan nu.
Det är viktigt att fylla på med god energi ibland. Den här smörgåsen är nog den godaste smörgåsen jag ätit. Jag passar på att köpa den när jag ska till vårdcentralen.
