I fredags kväll, började jag må riktigt illa. Kräktes. Min vanliga tanke var shunten. Det är det jag normalt sett alltid kräks av, när det väl händer. Tog ambulansen in till akuten. Hann fånga en vacker solnedgång.

Väl inne på akuten hittade man inga fel – min egen misstanke är att jag kräktes av min Migrän. Har inte gjort det sedan jag kom hem igår kväll. Åt inget på ett dygn. Halvlåg i taxin på väg hem pga sprängande huvudvärk.
Jag har tänkt MASSOR de senaste veckorna på allt runt mig och även på människors olika tankar och åsikter. Som att neurokirurgen vill att jag endast tar smärtstillande 9 (!!) dagar i månaden. Oavsett vad det än är. Har insett att det ALDRIG kommer funka. Har en smärtfri dag här och där. (Den gröna pricken är att jag är smärtfri)

Känner att jag har mina krav och måsten på mig själv. Inte nog med det så har människor runt mig det med. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det så, men kravet från läkaren gav ångesten en REJÄL skjuts uppåt. Här nedan finns en lista på tankar och känslor jag bär på. Folk har åsikter om mig och hur jag borde tycka och tänka. Det kan bli för mycket.
















































