Bokmålet 2025

Jag har inte hunnit så långt. Men 33 böcker är lästa. Eller jag håller på med den 33:e
Jag var inne i ett bra lyssnarflow vid början av hösten. Det blir ibland svårt att veta vad jag ska lyssna på härnäst. Då går det en period fram tills dess att jag hittar en intressant bok att lyssna på. Jag får vara nöjd om jag hinner lyssna på 50 böcker fram till årskiftet. Jag började med målet om att läsa 100 böcker fram till årsskiftet lite sent.

Dessa böcker har jag lyssnat på hittils:


1Hemligheter i Storforsen
2släpp mig fri
3Ett förlorat liv
4Den som lever
5Svenskare kan ingen vara
6Tango I tabernaklet
7för dig ska jag göra allt
8Följeslagaren
9Jag vill aldrig må så dåligt igen
10Barn av vår tid
11Dit Hjärtat leder
12Hoppas du dör, kärringjävel
13mamma till en ängel
14jag vill inte
15överlista smärtan
16Mamma kommer att glömma oss nu
17Spaningsledaren i rinkeby
18älskade jävla unge
19Glöm aldrig Tintin
20nu söker jag till lyxfällan
21ett oskyldigt barn
22hitta rätt istället för att leta fel
23från OS till VM
24Livet utan ben går vidare
25inlåst: mitt liv på SiS – hem
26ingenting försvinner
27Rösten speglar själen
28munkavle
29kaffe med musik
30Mamma I motvind
31mot alla odds
32Det här ska han få fan för
33En dag dog Hanna. alla andra dagar levde hon

Älskade jävla unge

OM BOKEN

Pernilla är en helt vanlig trebarnsmamma i en helt vanlig familj – och hennes son Alfred är ett helt vanligt barn. Tills han inte är det längre.

När Alfred hamnar i allt större problem med kriminalitet och droger sätter Pernilla hela sitt liv på paus för att hjälpa honom. Sakta men säkert dras familjen in i en kaotisk spiral, och plötsligt kretsar allting i deras tillvaro kring Alfred. En natt griper polisen honom för inblandning i narkotikaaffärer med ett av Sveriges mest ökända gäng, och en tanke börjar gro hos Pernilla: Jag är medberoende till en kriminell.

Älskade jävla unge är en mammas skildring av hur maktlös man är som förälder när inte enbart kärleken räcker till. Och hur man, mitt i kampen för att rädda sitt barn, tvingas inse att man kanske först måste rädda sig själv.

“Det har kommit en lång rad böcker om gängkriminalitet de senaste åren. Många intervjuer har gjorts med anhöriga. Men ingen liknar ‘Älskade jävla unge’. Den är, i sin diskbänksrealistiska skepnad, en berättelse att återvända till om tio, kanske tjugo år, för att förstå villkoren för en vanlig medelsvenssonfamilj i ett Sverige på 2020-talet.”

MIN KOMMENTAR:
Det krävs mod dela med sig, av en förälders värsta mardröm. modigt och detaljerat.

BETYG: 5 av 5

Ett oskyldigt barn

OM BOKEN:

  • Författare: Cathy Glass 
  • Handling: Boken handlar om Cathy som tar hand om den nyfödda Darcy-May direkt från sjukhuset, med strikta instruktioner att modern inte får veta var barnet är. Cathy och hennes familj knyter an till bebisen, men en chockartad sanning om mamman avslöjas som skakar även den erfarna familjehemsföräldern. 
  • Tema: Boken handlar om att vara familjehemsförälder, relationer mellan föräldrar och barn, samt att upptäcka chockerande bakgrundshistorier. 

MIN KOMMENTAR:

Boken är bra hela vägen igenom. Den är viktig med att en kvinna i den åldern kanske inte är mogen för att ha ett barn. Ju längre tiden går får man också veta varför mamman inte vill ha barnet. Det påminner henne om en tid i livet, då hon blev utsatt för sexuella övergrepp av sin egen pappa. Frågan är om pappan till den unga kvinnan också är pappa åt den nyfödde?

BETYG: 5 av 5.

Länkar till boken här:

BOKUS

Fyndiq

Rehabilitering efter operation

Något som har slagit mig många gånger är hur snabbt energin försvinner efter en operation. Det tar tid – oftast några veckor att komma tillbaka till den nivån man var på före operationen.

Hur gör man för att komma tillbaka? Träning och rörelse krävs ofta. Om det är en led eller ett ben som är skadat. i mitt fall är det huvudet. Det tar flera veckor innan skallbenet är läkt (Tänk er ett benbrott)

När jag låg inlagd efter en operation tidigare i år, var mitt första mål att gå 500 meter minst. När jag berättade om den planen, sa sköterskan att jag har ju en träningsklocka runt handleden, där jag ser hur mycket jag rör mig. Jag tänkte att personen hade ju rätt i det och jag tänkte att dagsformen får avgöra hur mycket eller lite jag går om dagen. Det gick ändå relativt snabbt för mig att ta mig tillbaka till ursprungsläget. Någon månad efter operationen var jag på banan igen. Jag har ganska lätt för att bli rastlös när jag sitter still flera dagar i rad. Det blir en inre stress för mig.

Vill man sätta ett mål för sig själv, är det bättre att sätta ett lägre mål och klara av det än att sätta ett för högt mål, som inte är nåbart.

Gör inte mer än vad som känns bra att göra i stunden och låt dagsformen styra vad och hur mycket du gör. Att pressa sig själv leder aldrig till något bra i längden. Det bryter långsamt ner dig.

För fyra veckor sedan fick jag ett träningsförbud av neurologen. Neurokirurgen förlängde träningsförbudet lite till.
Jag har en tävling i PARA – dressyr sista helgen i September som jag började träna inför förra veckan. Det är ett Distriktsmästerskap på hemmaklubben. Den tävlingen vill jag inte missa. Är glad för att jag inte har en operation i närtid (fram till tävlingen) att tänka på. När min ridlärare meddelade det i Onsdags så tänkte jag: “Hur ska jag hinna bli redo för det på så kort tid?!” Hon sa: “Du har det i dig. Det här klarar du!”

Bra pepptalk!

Träna medan kaffet kokar – vardagsmotion som gör skillnad

Många tror att träning måste innebära timmar på gymmet, avancerade maskiner och dyra medlemskap. Men sanningen är att det lilla vi gör i vardagen kan ha stor betydelse för både hälsa och energi. Och vad passar bättre än att utnyttja de där minuterna medan kaffet eller teet kokar på morgonen?

Små stunder, stora effekter

En kopp kaffe tar kanske fem minuter att brygga – perfekt tid att få in korta träningspass. Det behöver inte vara komplicerat, det viktigaste är att kroppen får röra på sig regelbundet. När man lägger till små övningar här och där under dagen blir det snabbt en vana som stärker både muskler, kondition och humör.

Träningsidéer i köket

Här är några enkla övningar du kan testa medan vattnet kokar:

☕ Knäböj – ställ dig med fötterna höftbrett isär och gör långsamma knäböj. Perfekt för ben och rumpa.
☕ Armhävningar mot diskbänken – luta dig mot bänkskivan och gör 10–15 armhävningar. Skonsamt men effektivt.
☕ Tåhävningar – ställ dig på tå, sänk ner och upprepa 20 gånger. Tränar vader och balans.
☕ Hopprep utan rep – låtsas att du hoppar rep, med små snabba hopp på stället. Bra för puls och koordination.
☕ Köksburen – använd en fylld vattenflaska eller mjölkpaket som vikt. Gör bicepscurls eller pressa den ovanför huvudet.

Därför fungerar vardagsträning

När du lägger till korta träningspass i vardagen blir tröskeln lägre – du behöver inte byta om, packa väskan eller ta dig någonstans. Allt som behövs är några minuter och lite fantasi. På sikt gör de små stunderna stor skillnad för styrka, uthållighet och välmående.

Tips för att hålla i vanan

✅ Koppla träningen till rutiner du redan har (som kaffekoket).
✅ Börja smått – 2–3 minuter räcker.
✅ Se det som en kul vana, inte ett krav.
✅ Fira små framsteg – varje repetition räknas!


👉 Nästa gång du sätter på kaffebryggaren eller kokar tevatten – prova att röra på dig istället för att scrolla på mobilen. Du kommer märka hur snabbt de små stunderna blir till en naturlig del av dagen.

Målet: Att läsa 100 böcker innan årsskiftet – därför sätter jag läsmål

Att läsa är en av mina största passioner, och i år har jag satt ett stort och kittlande mål: jag ska läsa 100 böcker innan årsskiftet. Ett högt mål, javisst – men också ett roligt och inspirerande sätt att hålla igång min läslust.

Varför sätter jag ett läsmål?

För mig handlar det inte bara om siffror. Ett konkret mål hjälper mig att:

  • 📚 Prioritera läsning i vardagen – det är lätt att tiden rinner iväg annars.
  • 📖 Variera min läsning – jag blandar fackböcker, romaner, självbiografier och feelgood.
  • 🧠 Utveckla mitt eget skrivande – varje bok jag läser ger mig nya insikter och idéer.
  • 🗂️ Följa upp min läsning – jag antecknar, recenserar och reflekterar över böckerna.

Att ha ett mål ger mig dessutom ett slags struktur, ungefär som ett träningsprogram – men för hjärnan.

Hur ligger jag till?

Just nu läser jag både nytt och gammalt, digitalt och fysiskt. Vissa veckor läser jag flera böcker, andra nästan ingenting. Och det är okej – målet är inte pressande, det är sporrande.

Vill du också sätta ett läsmål?

Du behöver inte välja 100 böcker. Det kan vara 10, 12, eller kanske att läsa en bok i en ny genre du aldrig vågat prova. Huvudsaken är att målet känns inspirerande – inte kravfyllt.


📅 Jag kommer att dela med mig av boktips, recensioner och tankar under hösten. Häng gärna med och tipsa mig gärna om böcker du tycker att jag borde läsa!

Hur många böcker har du hunnit läsa i år? Har du ett eget läsmål?

Uppladdad bild

Recension av dessa kommer upp på bloggen i September och Oktober.

Den här boken påbörjade jag i måndags:

Vilken hastighet lyssnar jag med? x1.4 Det är ett lagom tempo. Utan att jag känner mig stressad.

När jag lyssnar på manliga författare

Även om majoriteten av böckerna jag lyssnar på är skrivna av kvinnor, finns det manliga författare som verkligen berört mig. Det handlar ofta om berättelser med tyngd, livserfarenhet och självinsikt, gärna där författaren inte räds att visa sin sårbarhet.

Jag har märkt att jag väljer män som vågar skriva om det som skaver – barndomstrauman, missbruk, förlust, skuld eller identitet.

💬 När det känns äkta

Det finns en viss typ av manlig författare jag återkommer till. De som:

  • skriver självbiografiskt eller verklighetsnära
  • har ett naket och reflekterande språk
  • vågar prata om svaghet utan att romantisera det

Då lyssnar jag. Då stannar jag kvar i berättelsen.

👨‍💼 Några män jag lyssnat på

  • Kalle Moraeus
  • Petter Stordalen
  • Pär Johansson

Det är inte ofta jag väljer en manlig författare – men när jag gör det, lämnar boken ofta ett starkt intryck.

❓Hur är det för dig?

Dras du mer till kvinnliga eller manliga röster?
Tipsa gärna om en manlig författare som överraskat dig – jag är nyfiken!

Varför jag oftast lyssnar på kvinnliga författare

Min allra första ljudbok var “För mycket av allt” av Sanna Bråding.
En självbiografisk berättelse som grep tag i mig direkt. Den var rå, ärlig och full av känslor – inget tillgjort, inga filter. Den boken öppnade något i mig, och sedan dess har jag fortsatt att söka mig till kvinnliga författare. <img src=”(ladda upp bilden i inlägget här)” alt=”För mycket av allt – Sanna Bråding” width=”300″/>

💬 Kvinnliga röster – ett annat djup?

När jag ser tillbaka på min Storytel-historik inser jag att de allra flesta böckerna jag lyssnat på är skrivna av kvinnor. Kanske för att:

  • de ofta skriver om känslor, relationer och vardag
  • det finns ett igenkännande i hur de beskriver psykisk ohälsa, utmattning, sorg eller glädje
  • språket ofta känns mer naket och direkt

Jag har inget emot manliga författare. Men det är sällan jag fastnar för deras ton på samma sätt. Med kvinnliga författare känner jag mig sedd, förstådd och ibland till och med tröstad.

📚 Några favoriter jag återkommer till:

  • Sanna Bråding – För mycket av allt
  • Catharina Ingelman – Sundberg
  • Cathy Glass
  • Casey Watson

❓ Hur tänker du?

Har du också märkt att du dras till vissa typer av författare?
Skriv gärna en kommentar och tipsa om en bok du älskat – jag letar alltid efter nya berättelser att dyka in i!

Dubbla budskap – Säger en sak, menar en annan

Har du någonsin fått frågan “Hur mår du?” och märkt att den som frågar egentligen inte vill höra svaret? Jag har. Många gånger. Det kan verka som en artig och omtänksam fråga, men ofta finns där ett osynligt krav: “Svara kort, lättsamt och gärna något positivt.”

Så när jag svarar ärligt: “Jodå, jag lever. Jag har varit inlagd för min huvudvärk.”
Då blir det för mycket. För öppet. För sant. Och det märks. Blicken flackar. Samtalet byter spår. Det där ögonblicket av “äkta” blev plötsligt obekvämt.

Det här är ett exempel på dubbla budskap. En människa kan säga:
“Jag hatar när folk ljuger!”
Men när någon säger sanningen, blir det för mycket att ta in. Då blir det tyst. Kallt. Ibland till och med avståndstagande.

Jag märker det i fler sammanhang. Människor säger:

“Du ska vara dig själv!”
“Säg vad du tycker!”
“Det är okej att ha olika åsikter.”

Men det de menar är ofta:

“Var dig själv – så länge det passar mig.”
“Säg vad du tycker – om du tycker som jag.”
“Det är okej att ha olika åsikter – bara inte när det gäller det här.”

Så jag anpassar mig. Mjukar upp mina ord. Tänker igenom mina svar noggrant. Inte för att jag vill, utan för att jag märker att min ärlighet kostar. Den kan göra människor obekväma, arga, eller kalla. Och det tar energi.

Det är tröttsamt att behöva läsa av människor hela tiden. Att veta att det inte är vad de säger som gäller – utan vad de egentligen menar. Och jag undrar:
När blev det så fel att bara vara ärlig?

Jag är trött på dubbla budskap.
Om du frågar hur jag mår – var beredd på att höra svaret.
Om du säger att jag ska vara ärlig – bli inte arg när jag är det.

Vi säger att vi vill ha äkthet. Men kanske är det bara något vi lärt oss att säga – utan att riktigt mena det.

Robotdammsugare från Dreame

INGET SAMARBETE!

För att underlätta i vardagen för mig, köpte jag min senaste Robotdammsugare från Dreame. Det minskar lite av min hjärntrötthet. Det bästa är att jag kan starta den och ta upp kablar från golvet och se till att den kommer åt mattorna, innan jag går hemifrån. Jag klarar inte av att lyssna på ljudet av en dammsugare numera med tanke på huvudvärken. Har blivit mer ljudkänslig med tiden.

Den kan även våttorka golven, men utan rengöringsmedel. Om jag vill få bort fläckar får jag skura golven för hand. Ett av de bästa köpen jag gjort. Modellen heter Dreame D9 max

Den skannar av rummet och gör en karta i appen, för att läsa av eventuella hinder, så att den inte kör in i möbler eller annat som finns framme.